militär-VM på fredag... not.. på måndag men då rimmar det inte.

Först trodde jag allt höll på att gå åt pipsvängen men nu verkar det ordna te sä lite. Eller, jag ska inte ropa hej ännu.

Nåja.. hjulen har börjat rulla och Pillan verkar kunna låna ut en sängplats natten mellan söndag och måndag. Johanna tackar och bockar.

Imorrn är det inskolning dag nr 2 av Limpan. Första dagen hade varit succé så vi får väl se hur det fortsätter. *sötunge*

Har bilder från två dop som borde publiceras, eller ja, från vårt dop iaf. Måste ju höra om den andra killen vill vara med i bloggen.

Oj, nu är det skrytvarning.

Vi började med rutiner efter kanske 2-3 veckor eftersom jag ville träna och ville ha ett liv: inte vara en levande napp och inte vara vaken hela nätterna! ja, det var slitsamt, ja det kan verka hårt att bestämma när barnet ska äta, men jag har hört att det funkar... ja, jag vet att det funkar! :)

Även den som var skeptisk och kanske lite kritisk till våra rutiner har gjort kovändning och säger att det fungerar. ;)

Linus dagschema ser ut som följande:

06-07 Vaknar och får frukost, oftast gröt med sylt(homemade utan tillsatser) och mjölk.

09 litet mellis typ en bit smörgås eller frukt

11 Lunch

12-14 Sova

14 Mellis: frukt eller smörgås

17 Middag

18.30 välling

19 sova

Och ja, det funkar underbart bra! *peppar peppar*

Den lille mannen sover nu heeeela nätter och jag vet inte vart jag ska ta vägen, så utvilad är jag!!! eller... haha... hahaha.. väääänta du bara med bröstätande barn. Med småbarn har jag insett att man ALDRIG kommer vara utvilad eftersom du JÄMT går på helspänn och sover du en halv natt eller en hel natt så spelar det nada roll eftersom du ändå kommer vara småtrött. Du vänjer dig helt enkelt till din tillvaro, med vaket barn eller sovande barn. Ett barn som vaknar ofta som helt plötsligt sover skapar trötta föräldrar. Ett sovande barn som plötsligt vaknar skapar trötta föräldra.

Men slutgnäll! Det är ju värt det!

Första veckan på jobbet efter föräldraledighet. Eller, ledig och ledig. Efter föräldrajobb. Ska vi komma överens om att det heter så istället?

 Peter uttryckte det som att det kändes märkligt att jag var där hela veckan och undrade om jag inte kände mig överarbetad. Ja det blir som måndag hela veckan tyckte jag och skrattade myyyycket rått!

Haha...

Har saknat jobbet. Ja, jag saknar maken och Linus men är skönt att jobba eftersom jag verkligen är LEDIG när jag är hemma. Nästa barn (om jag kommer över förlossningen) då blir jag hemma på HELTID, inget jobb två dagar i veckan som i själva verket visar sig vara jobb på kanske 60% och ångest i 40% över att inte hinna med.  Man lär så länge man lever...

I doppresent fick Linus ett pussel med ljud av Elin, Richi och Emilia. Dock tror jag att pusslet är hemsökt eftersom det utan anledning ibland börjar mua, vovva, mjaua, nöffa och nihiiia...

Det fruktade pusselspöket måhända?

Har nu ätit mig illamående på chokladsnittar.

...och jag kommer hem som en sjukt avslappnad person som inte har ett enda papper hemma som har med jobbet att göra!!! Nu är jag verkligen hemma när jag är hemma... Både mentalt och fysiskt. Inser hur sjukt stressad jag måste varit förut. Blir bra det här!

Har även gjort ett framsteg på uniformfronten! Har mätt mig själv och har en beställning på väg. Hoppas uniformen finns i Boden annars vet jag inte hur jag ska göra... kanske kan lösa det i Stockholm?

Har även lämnat in ledighetsansökan idag. Haha.. börjar med att vilja vara ledig. Menade på att jag inte kan jobba ihjäl mig såhär i början. ;)

Jag börjar bli så otroligt less på alla särskrivningar, stavfel och talspråk som förekommer ÖVERALLT!!! Jo, till viss del kan jag stå ut med det i bloggar... skriver en hel del talspråk själv och felstavar säkert oxå. Men i annonser!!!

HERREGUD! Hittade denna annons... Inte nog med att de erbjuder en vägg till salu (Står ju "Garderob & vägg vitrinskåp" även om de missat & mellan vägg och vitrinskåp) när du läser i annonsen finner du även barn och garberdob till salu... Vart är Sverige på väg?

Det blev tidigare. Så långt att ingen kommer orka läsa.

Sammanfattar:

Jag ska åka bort men är rädd att mödrar inte "får" åka bort.

Ska sätta mig över alla förlegade synsätt som förhoppningsvis bara existerar i mitt egna huvud, för vi lever ju på 2000-talet!!!

GoJohanna, Go

Fascineras över hur inpräntat könsroller är i ens liv. Jag och Mathias delar på föräldraledigheten, vi hade gärna delat mer men har inte fungerat med Mathias jobb och eftersom jag ammat är det inte lätt för honom att vara helledigt.

Nåja. Jag har inte haft så dåligt samvete över att lämna den lilla mannen i faderns trygga förvar, för varför skulle jag kunna ta hand om vårt barn bättre än Mathias, fadern? Dock ska jag ju börja jobba heltid från och med imorgon och Mathias blir då ledig på 50%, restrerande tid tillbringa Linus på förskolan.

Det känns lite konstigt att inte vara hemma men Linus och finns säkert många som tycker att jag är en ansvarslös mor. Får lite dåligt samvete och tycker det känns lite jobbigt, men hur har det då inte känts för Mathias som efter 10 dagar med det nya lilla livet fått vara hemifrån 8 timmar om dagen? Hur jobbigt har det inte varit för honom? Mitt samvete lättas och det känns inte lika jobbigt. Dock önskar jag att Mathias kunnat vara 100% ledig med lille mannen i ett år ungefär, hade känts mer rätt, men, men...

Vidare till min MVM-resa. Jag åker på lördagen ner till Oskarshamn, springer SM-stafett på söndagen, upp till Sthlm och åker sedan till Estland på måndagen. Blir borta till nästa söndag. Ja, det blir många dagar borta. Och ja, det känns jobbigt, på många olika sätt. Först och främst gillar jag inte att vara ifrån min make. Har inte gillat att vara ifrån Mathias sedan den dagen jag träffade honom. Sedan vill jag inte vara ifrån Linus *tänk om han glömmer bort mig*. Två mycket starka anledningar som kan förmå mig att skita i allt... 

Dock vill jag åka, men brottas med min ångest över frånvaron. Sedan, det här med könsrollerna. Jag tänker på vad andra tänker. "Oj vilken dålig mor, åker ifrån sitt barn så länge!" Jaha säger jag då! Är något jag älskar att göra, *orientera alltså, inte vara ifrån mitt barn* och varför ska man sluta leva bara för att man får barn? Blir föräldrar som skiter i sitt egna liv bättre föräldrar? Det tror inte jag. Är ju inte så att jag är borta många veckor per år direkt.

Jag tror Linus kommer klara sig alldeles utmärkt, även maken min, även om han gärna vill att jag är hemma. :)

Könsrollerna: fäder kan åka bort och ingen höjer på ögonbrynen nämnvärt, jag förutom över lite ömkan om modern som blir själv med barnet, men som alla vet är ju kvinnor till för att ta hand om barn. Skulle morsan däremot välja att åka iväg, ja då höjs det ögonbryn. "Hur kan hon vilja vara ifrån sitt barn?" Egoist -Javisst! Och stackars pappan som måste ta hand om barnet helt själv! (frågan här är: varför är det synd om pappan? Saknar han förmåga att ta hand om barnet? Är han sämre lämpad? Skulle han göra jobbet sämre? Är det inte härligt för pappan att få rå om barnet alldeles själv, ja, som morsorna annars får göra?)

Näe, jag ska nog åka iväg och orientera med gott samvete och hoppas att allt flyter på bra här hemma och att de kommer ihåg mig när jag kommer hem igen!